kaatrii

En gang i manaden har vi i Svenska Skolan en idrottsdag. Jag har missat de tva innan (forsta gangen var det vandring i bergen i Lluc, kandes inte speciellt jobbigt att missa, jag var tvungen att aka till sjukgymnasten med mitt kna. Den andra gangen var det ridning, det var trakigt att missa men istallet fick jag aka till flygplatsen och hamta Sara sa det spelade ingen roll). Men denna gangen var jag alltsa med, och det var tae kwon do/pilbagsskytte, askul!
Dagen borjade med att vi Donnrar (jag har borjat rakna mig sjalv som en Donner nu, nar hande det?) hade tae kwon do, och det var universums jobbigaste uppvarmning! Springa runt och hoppa och grejjer, jag holl pa att do. Sen fick vi sparka och sla och sparka lite till och sa avslutades det med lite smatavling. Jag forlorade starkt mot Nora, jag skyller pa att hon ar liten och kan komma undan mina slag latt.
Sen hade vi lunch och efter det skulle vi skjuta pilbage, vilket jag tycker ar asroligt! Det ar svart, men nar det gar bra blir jag alltid sa nojd med mig sjalv. Traffade den gula ringen tva ganger, och det blev jag glad over.
Sen skulle jag, Martin, Jonte och Nora ha tavling pa fotbollsplanen, sitta pa ryggen pa nan som springer. Sa jag och Martin satte av och sen kraschade vi. Stackars Martin fick all varan tyngd pa sig i fallet och skrapade upp armbagen ordentligt och knana en del och fick ett hack i handen, medans jag klarade mig perfekt. Sa det kan ga. Jag fick faktiskt valdigt daligt samvete...
Och sen kom jag hem, la mig framfor tv'n och somnade. Sov i lite mer an tva timmar och nu sitter jag har.

Jag ska till Gotland i januari/februari! Det ar bestamt nu, skickade in iv-valspapperna idag. Det ska faktiskt bli riktigt roligt! Gardagens mote fick mig att inse att jag kommer doda nagon om jag blir kvar har, sa da ar det ju lika bra att aka. Dessutom ar det inte sa lang tid heller. Ska festa loss pa ringmuren och raukarna, och lara mig att uttala massa gotlandska ord. Far bo hos Hanna, och det ska bli jatteroligt.
Om en vecka ar jag i Stockholm. KUL!

Dessa crocs far mig ganska fundersam. De har fatt en himla uppmarksamhet, just for att de ar sa extremt fula. Sa manga "Jag hatar Foppa-tofflan"-klubbar det finns pa Facebook och sa vidare. Sa da tanker jag sahar: hade de inte varit sa fula hade det sakert inte varit lika manga som visste vad ett par crocs ar. Sa egentligen ar det alltsa en ganska bra affarsplan. Jag kan se Peter Forsberg och company sitta dar runt sitt fina, glansiga bord och diskutera: "Men om vi gor dem jattefula men extremt bekvama kommer de salja som smor! Alla kommer veta vad detta ar for nagot!" For det ar sant, de ar extremt bekvama. Jag har kidnappat Mikaelas rosa version, de ar alldeles for sma men jag kan helt enkelt inte stoppa mig sjalv fran att ta pa mig dem. De ar mina nya ga ut pa balkongen och roka mitt i natten-skor. Sa blir det nar man lamnar halva sin garderob hos mig!
Tank vad man kommer pa smarta saker nar man sitter och roker :S

Jag har haft en av de segaste helgerna pa lange. Jag har varit med Mikaela och Erik i stort sett hela tiden, och de kan vara sa extremt dryga mot varandra (och mig ocksa for den delen...) sa jag har fatt en hel del sma utbrott. I Fredags satt vi i alla fall har hemma och segade och till slut kom vi pa att vi kunde aka och spela bowling, sa vi tog oss till Porto Pi och spelade tva serier. Det gick ovanligt bra, himla trevligt. Igar kvall var vi tillbaka i samma situation: vi hade ingenting att gora och satt har hemma och segade. Sa vi gick till casionot och spelade lite biljard och sen gick vi till Diner och at, och sen gick jag hem. Och hela vagen hem funderade jag pa hur sur och gnallig jag var over att helgen hade blivit sa trakig. Hade ett helt blogginlagg uttankt i huvudet, men sa trakiga ska vi inte vara!

Jag har kommit fram till att jag inte fungerar ensam. Jag ar inte gjord for att vara ensam, hela min varld faller verkligen da. For det var ju darfor jag var sa sur igar: ensamheten krop narmare efter en vecka av sallskap. Det finns inget varre att ga och lagga sig i en tom sang och veta att det finns plats for en person till brevid. Jag hatar det verkligen. Bara kanslan av en annan person, det behover inte vara sa att man trycker sig mot varandra eller ligger jattenara, utan bara tanken pa att det faktiskt finns nagon dar i narheten ar det enda som behovs. Sa efter att ha haft det ett tag och sedan ga en hel helg utan gjorde mig helt galen. Jag hatar det verkligen. Har borjat sova med min dorr oppen, for da kommer katterna in och haller mig sallskap. Det varmer lite, tills de borjar attackera mina fotter och bita av mig tarna. De javlarna.

Snart ar det December. Det kanns helt sjukt. Jag kom fram till att jag kommer bli extremt understimulerad i Sverige, for dar aker man overallt. Har gar man. Ska man till andra sidan stan, da gar man. Det spelar ingen roll hur langt det ar. For sa ar Palmas bussystem uppbyggt, det tar alltid langre tid att vanta pa bussen, om den nu gar dit man ska, sa man kan lika garna ga. Och det ar inget fel pa att ga, det ar ganska trevligt. Forutom nar det ar uppforsbacke, och detta hander:
Mikaela: Katri, du tappade nagonting...
Jag: Va? (stannar och vander mig om for att titta efter vad jag tappade)
Mikaela: Farten! (ont skratt)
Sadant uppskattas inte.

Ha-ha-ha.

Pa Maddes begaran skriver jag ett nytt blogg-inlagg (vilka kravande vanner jag har!). Egentligen har jag inte mycket att skriva, men jag far val forsoka i alla fall.

Idag akte klassen till Pollenca pa utflykt. Den 45 minuter langa bussturen var hojdpunkten, jag sov (nastan) valdigt gatt. Sen kom vi dit och fick veta att vi skulle ta oss upp for en trappa med 365 trappsteg, den sag ut att aldrig sluta. Jag och Mikaela kom helt klart upp sist, och efter tio minuter gick vi ner igen. Det kandes onodigt. Javligt onodigt. Sedan skulle vi ga upp pa ett enormt berg, men da skyllde jag pa mitt kna och Mikaela och jag stannade kvar inne i Pollenca. Tydligen hade den snabbast kmmit upp pa 26 minuter, for mig hade det antagligen tagit minst en och en halv timme, sa det var nog lika bra att jag stannade dar nere. Sen akte vi hem, annu en underbar bussresa, och efter det planerade jag och Mikaela att ga till Diner och ata, och pa vagen dit traffade vi pa Ollie som foljde med oss och efter det foljde han med hit hem och pratade lite. Nu har han gatt och det var val i stort sett min dag. INTRESSANT!

I Lordags var vi ute. Det borjade med att vi Svenskar samlades pa Hogan's for att kolla pa fotbollen. Efter nastan hela forsta halvlek insag vi att det gick at helvete, sa jag, Mikaela, Martin och Nora gick vidare till casinot for att spela biljard. Jag agde, jag var grym, jag var bast, jag ska bli biljardproffs. Jag och Nora vann bada spelen, sen var det bara jag och Mikaela kvar och da kom Jessica sa traffade vi alla andra och gick tillbaka till casinot for mer biljard. Och aterigen: jag agde, jag var grym, jag var bast, jag ska bli biljardproffs. Jag och Jed var pa lag och vi vann, valdigt trevligt. Sen gick vi vidare till Ollie och Marlies, och dar blev jag kvar for natten. Sov en timme, av olika anledningar. Hmm hmm hmm... ;)

Nu ar det inte speciellt langt kvar tills jag aker till Sverige. Det kanns sadar. Jag vill traffa alla manniskor, men har verkligen ingen lust att aka till Sverige. Mojligtvis for godisets skull. En schweizernot skulle sitta fint. Mm Mm Mm. Och svenska kottbullar. Och snabbmakaroner. Inte svensk mjolk dock, den spanska mjolken ager allt. Myeap.

Har inget mer att skriva. Verkligen inte ett ord. Sa nu skriver jag ett till nar ni har kommenterat! ;P

/Katri

Jag har brutit lat-overskriftsiden. Helt enkelt for att jag ar sa tappt i hjarnan att jag inte kan tanka pa nan lat. Sa det kan ga.
Jag ar sjuk. Halsont, hosta, forkylning, kanske en antydan till feber. Har sovit 11 timmar tva natter i strack, men kanner anda som om jag inte har sett en sang pa en vecka. Huvudvarkstabletterna har knarkats, och om ett tag gar nog det varsta over och da ska jag lagga mig i min sang och kolla pa film. Mums.

Jag ar besviken, GRYMT besviken, pa att det aldrig ar nagon som kommenterar mina blogg-inlagg. Jag sitter och skriver massa skit, och vill sa garna hora att nan faktiskt fatt ut nagot av det jag skrivit, men icke. Besviken, besviken, besviken.

Helgen har varit lugn. I Fredags gick Hanna med mig hem en stund efter skolan, men var tvungen att aka ganska snart. Sa kvallen gick och vi var bortbjudna pa middag hos lillasysterns basta vans familj, sa vi akte dit och at middag och efter det tog jag bussen till stan och holl Mikaela sallskap nar hon at glass pa Mc Donalds.
Pa Lordagen hade jag och Mikaela ridlektion, sa vi traffades alla tre (jag, Hanna och Mikaela) aterigen vid Mc Donalds och gav oss ivag till Sindicat for att ta bussen. Ut till stallet och lektion, som gick hyfsat bra, och sen tillbaka in till stan for att ata pa (suprise!) Mc Donalds. Hem till Mikaela och sega i soffan, titta pa film, och sen hem till Erik med Mikaela for att titta pa lite mer film.
Igar umgicks jag med Jessica. Vi promenerade lite runt Palma och bestamde traff med massa manniskor, men ingen kunde (man dissar inte mig ostraffat, det ar manga som ligger risigt till) och jag och Jessica akte hem och tittade pa film.
Mycket film och Mc Donalds denna helgen, men inte en droppe alkohol.

Fick en enorm langtan efter att aka till Sverige. Den 27 December aker jag fran Palma till London, stannar dar i tva natter och kommer till Stockholm den 29e. Stannar till den 9 Januari, och sen bar det av hem till Palma igen. Jag saknar alla Stockholmsbor hur mycket som helst! Ni anar inte.

Det har varit en helt galen vecka, och resultatet borjar kannas nu. Det ar i dessa lagen man lovar sig sjalv att aldrig mer dricka, roka, strunta i att sova eller gora andra liknande saker, men nagra dagar senare, nar den varsta huvudvarken har gatt over och musklerna borjar fa tillbaka sin vanliga funktion sitter man dar liksaval och klunkar i sig ol efter ol. Men jag stortrivs med det, och tanker inte klaga. Inte alls.

I Mandags tog jag och Mikaela modet till oss och gick och piercade oss i oronflurpen. Jag ar hur nojd som helst, och det gor inte det minsta ont. Det gjorde det inte nar de piercade heller, min vanstra ansiktssida var bortdomnad av extrema mangder kylspray. Glada och nojda gick vi runt inne i stan ett tag efterat med Hanna, och sedan bar det av hem.
Pa kvallen ringde Pete och jag gick over dit och sov dar. Det var himla mysigt, som alltid.

Tisdag morgon vaknade jag ganska tidigt eftersom Pete skulle upp till jobbet. Jag lag kvar och drog mig anda till halv elva, nar jag var tvungen att ga upp och ta mig hem for att sedan aka ivag ut till flygplatsen och hamta Sara. Hoppade pa bussen har utanfor och var lite sen till flygplatsen (believe it or not, jag har blivit en manniska som kommer sent till och fran). Jag och Sara holl pa att missa varandra, men efter lite kaos fick vi ett efterlangtat aterforenande, och jag blev sa himla glad av att se henne!
Kvallen tillbringades pa en restaurang nere vid vattnet dar vi at tiramisu och chokladmousse, drack ol och tittade pa manniskorna som gick forbi utanfor.

I Onsdags var det forsta utekvallen for Sara pa Mallorca. Tyvarr gick inte kvallen som planerat.
Det var en jattestor Halloweenfest pa Hostal Corona, som ligger en liten bit hemifran. Jag, Sara, Mikaela och Jessica traskade dit, glada och skrattiga, och traffade hela ganget dar. Killarna skulle, som vanligt, halla pa och spexa sig och kvallens underhallning var att hoppa framfor bilar pa den tranga gatan utanfor Corona. Plotsligt kommer det en taxi farandes, alldeles for snabbt, och en av killarna, tanker inte namna nagra namn, hinner inte in fran gatan. Ljudet av nar hans ben knacks och skriket nar han slungas med bilen kommer inte forsvinna ur mitt huvud pa valdigt lange. Alla far panik och springer fram, taxin stannar och kvar pa marken ligger han. Fort bars han in i taxin och de flesta av vara vanner hoppar in med honom for att aka ivag till sjukhuset.
Han brot alla ben i det hogra benet, och ligger nu pa sjukhus och far stanna nagra dagar. Operationer ar gjorda och platar inskruvade. Tanken pa att han anda hade javligt tur slar mig hela tiden. Hade bilen kort lite fortare och han inte hunnit sa pass langt upp pa trottoaren som han gjorde hade han kunnat dott.
Kvallen fortsatte, nagot nedstamd, med Mikaela, Sara och Erik. Det blev ganska trevligt efter ett tag anda, men jag tror inte att nagon av oss kunde fa krachen ur huvudet...

Torsdagen vaknade vi och var extremt bakis. Dagen tillbringades mest framfor tv'n eller rokandes pa balkongen, och det var nog precis vad vi behovde.

I Fredags var vi barnvakter at Lucia, en av tjejerna i trean i Svenska Skolan. Det var jattemysigt och Sara hade extremt kul med puzzel... Kul att nagon var underhallen i alla fall ;)

Sa igar var det dags for utekvall nummer tva, efter att Sara pa dagen hade tagit mod till sig och piercat lappen! Mikaela och Hanna kom forbi vid niotiden, vi gjorde oss iordning tillsammans och klockan halv 11 skulle vi traffa Marlies och Ollie vid Burger King. Hanna gick at sitt hall (skolan, mahaha) och vi andra fortsatte ner for att traffa resten av ganget. Det bar av till casinot och det var himla trevligt. Mangden vodka de hade i sina drinkar var enorm, och det behovdes inte manga innan jag insag att jag nog faktiskt var tvungen att ta det lite lugnt.
Efter casinot gick vi vidare till nan klubb nere pa Paseon, och dar stannade vi ett tag tills vi tjejer lyckades overtala Erik och Trent att vi skulle ga pa strippklub! Upp mot Gomilla bar det av, men tyvarr hittade vi ingen strippklubb, for tydligen hade klockan hunnit bli sex pa morgonen och alla klubbar holl pa att stanga. Sa vi gick till en ackelbar pa en av Gomillas bakgator (Gomilla ar Palmas porrkvarter, det sager det mesta om stallet) dar det radde kaos eftersom en kaxig spansk gubbe (ah okej, han var kanske 30, men en ackelgubber anda) var pa brakhumor. Efter att ha headbangat en av vara killar insag vi att det nog var dags att lamna stallet. Kaxig kommer gubben efter och forsokte fortsatta slass, men nar han sag att vi var ganska manga fler blev han osaker och forsvann.
Vi gick vidare hem till Trent dar vi satt och pratade och tittade pa film ett tag, och sedan bestamde vi oss for att ga hem. Nar jag tittade pa klockan insag jag att hon var atta pa morgonen, och att jag och Sara skulle upp tva timmar senare.

Imorse vaknade vi alltsa efter tva timmars somn. Sara var fortfarande full och hennes vaska var inte packad. Upp fort, slanga ner alla saker i vaskan och ivag till flygplatsen. Och nu sitter jag har, nyss hemkommen fran flygplatsen, och inser att det nog anda har varit en ganska lyckad vecka pa Mallorca, trots en del snedsteg.