Det enda jag har att säga är att...
...dos noches en Magaluf perjudica gravemente su salud y la de los que estan en su alrededor.
Det var inte igår...
Jag kan allvarligt erkänna att jag skäms över hur sällan jag bloggar. Men jag kan också allvarligt erkänna att det finns en bra anledning: vi har ingen dator hemma. Vi har fungerande internet, men ingen dator. Nej, för våran dator bestämde sig för att lägga ner. Slut, kaputt, it's over. No more fun. Så ja, det är inte så att jag struntar i att blogga. Det är bara så att möjligheten att göra det inte kommer så ofta.
Jag är tillbaka på Mallorca. Det är det väl antagligen inte många som har missat. Jag hade en galen partystund när jag kom tillbaka, då jag och Therese var ute i tio dagar i rad. När de tio dagarna hade gått, och vi började fundera på vad vi egentligen hade gjort av våran tid tillsammans insåg vi att vi inte kunde fortsätta på det sättet.
Eller så kanske det bara var så att vi inte hade några pengar kvar.
I alla fall började skolan, jag var där en dag och sedan gick jag i strejk. En såndär femårings-strejk: "Jagvillintejagtänkerintejagskainte!" Jag vägrade helt enkelt gå till skolan. Förstående som min mamma var kom vi fram till att ja, var det så det skulle vara kunde hon ju inte tvinga mig. Så i Måndags bar det av till skolan för möte med Rektor Stefan, och vi kom fram till att den bästa lösningen skulle vara att läsa en kurs (i detta fall blir det Historia A) hemifrån och jobba fram till September, då jag börjar skolan igen och läser på distans. Jag är sjukt nöjd, för det är precis vad jag ville framana med min lilla strejk.
Jobba. Jag ska jobba. Ska jag vara ärlig jobbar jag faktiskt i denna stund. Jag är barnvakt till två små änglar; Otto och Paula. Deras föräldrar har anställt mig som deras barnvakt, två dagar i veckan- typ, tills de åker hem till Sverige i sommar. På bara detta tjänar jag bättre än studiebidraget, men som om det skulle räcka för mig. Mah! Jag har även påbörjat ett litet projekt som vi kan kalla för jobba-i-solglasögonaffären-projektet, eftersom det är just det jag ska göra. Jobba i en solglasögonaffär. Jag har inte oficiellt blivit anställd än, men orden har flugit och jag kan säga att det ser ljust ut. Som jag, till min mammas olycka, skrek ut häromdagen: I will be a rich bitch!
Och det är alltså den senaste updaten från Mallorca. Ni som har hållit telefonkontakt med mig (alltså Mikaela och Sara) har antagligen en hel del mer information än detta, men det är sådan man inte skriver om oficiellt på internet. Alltså typ: han låg med henne och hon är en idiot. Är det så att information önskas är ni alla välkomna att ringa och fråga. Den delen av mitt liv tänker jag inte dela med mig av här.
Idag är det Mikaelas 19årsdag, grattis grattis grattis! Det är verkligen sämst att jag inte kan vara med och fira den, och jag önskar att jag kunde vara det mer än något annat på jorden. Jag önskar dig i alla fall den bästa kvällen ever!
Och igår var det Thereses 20årsdag. Den skulle firas, med en start på Portixol för varsin drink. Sedan bar det av till Bateria för en drink och en shot, och sen slog migränen till. Varför inte, liksom? Så jag fick så snällt gå hem och sova medans de andra festade v idare. Det sög, det med. Alltså: från min synvinkel sett, två ganska sugiga födelsedagar eftersom jag missade dem båda två.
För er få som läst allt detta vill jag säga grattis, ni har läst alldeles för många ord med bara massa skitsnack. Men tack för att ni är intresserade! Det värmer lite i hjärtat sådär. Nu ska jag hämta an påse chips, en cola och titta på någon bra film. Jag har tre stycken att välja mellan: American Beauty, Memoirs of a Geisha och Million Dollar Baby.
Ha en bra kväll.
Jag är tillbaka på Mallorca. Det är det väl antagligen inte många som har missat. Jag hade en galen partystund när jag kom tillbaka, då jag och Therese var ute i tio dagar i rad. När de tio dagarna hade gått, och vi började fundera på vad vi egentligen hade gjort av våran tid tillsammans insåg vi att vi inte kunde fortsätta på det sättet.
Eller så kanske det bara var så att vi inte hade några pengar kvar.
I alla fall började skolan, jag var där en dag och sedan gick jag i strejk. En såndär femårings-strejk: "Jagvillintejagtänkerintejagskainte!" Jag vägrade helt enkelt gå till skolan. Förstående som min mamma var kom vi fram till att ja, var det så det skulle vara kunde hon ju inte tvinga mig. Så i Måndags bar det av till skolan för möte med Rektor Stefan, och vi kom fram till att den bästa lösningen skulle vara att läsa en kurs (i detta fall blir det Historia A) hemifrån och jobba fram till September, då jag börjar skolan igen och läser på distans. Jag är sjukt nöjd, för det är precis vad jag ville framana med min lilla strejk.
Jobba. Jag ska jobba. Ska jag vara ärlig jobbar jag faktiskt i denna stund. Jag är barnvakt till två små änglar; Otto och Paula. Deras föräldrar har anställt mig som deras barnvakt, två dagar i veckan- typ, tills de åker hem till Sverige i sommar. På bara detta tjänar jag bättre än studiebidraget, men som om det skulle räcka för mig. Mah! Jag har även påbörjat ett litet projekt som vi kan kalla för jobba-i-solglasögonaffären-projektet, eftersom det är just det jag ska göra. Jobba i en solglasögonaffär. Jag har inte oficiellt blivit anställd än, men orden har flugit och jag kan säga att det ser ljust ut. Som jag, till min mammas olycka, skrek ut häromdagen: I will be a rich bitch!
Och det är alltså den senaste updaten från Mallorca. Ni som har hållit telefonkontakt med mig (alltså Mikaela och Sara) har antagligen en hel del mer information än detta, men det är sådan man inte skriver om oficiellt på internet. Alltså typ: han låg med henne och hon är en idiot. Är det så att information önskas är ni alla välkomna att ringa och fråga. Den delen av mitt liv tänker jag inte dela med mig av här.
Idag är det Mikaelas 19årsdag, grattis grattis grattis! Det är verkligen sämst att jag inte kan vara med och fira den, och jag önskar att jag kunde vara det mer än något annat på jorden. Jag önskar dig i alla fall den bästa kvällen ever!
Och igår var det Thereses 20årsdag. Den skulle firas, med en start på Portixol för varsin drink. Sedan bar det av till Bateria för en drink och en shot, och sen slog migränen till. Varför inte, liksom? Så jag fick så snällt gå hem och sova medans de andra festade v idare. Det sög, det med. Alltså: från min synvinkel sett, två ganska sugiga födelsedagar eftersom jag missade dem båda två.
För er få som läst allt detta vill jag säga grattis, ni har läst alldeles för många ord med bara massa skitsnack. Men tack för att ni är intresserade! Det värmer lite i hjärtat sådär. Nu ska jag hämta an påse chips, en cola och titta på någon bra film. Jag har tre stycken att välja mellan: American Beauty, Memoirs of a Geisha och Million Dollar Baby.
Ha en bra kväll.
