19, 19, framåt och vänster, 51, lyktstolpe, bilkoll, 50
Glad alla hjärtans dag!
Dagen började med att Hanna satte sig upp i sängen, utstrålade panik och skrek "KATRI! Klockan är tjugo i sju!" Anledning: Vi skulle upp klockan fem för att Hanna skulle till Umeå. Alltså: Vi vaknade en och en halv timme för sent, det var då 1 timme och 40 minuter kvar tills Hannas flyg skulle gå. Så i lätt panik fög vi upp, drog på oss närmsta klädplagg och sprang till pendeltåget. Väl på Centralen vägrade kassatanten ta betalt med Hannas kort, men tillslut lirkade vi loss en biljett och Hanna kom iväg. Hon hann med flyget, otroligt nog.
Efter den incidenten åkte jag hem och somnade som en gnu på soffan. Vaknade sisådär fyra timmar senare av att pappa stirrade på mig, gick upp, duschade och åkte iväg för att träffa Mami och Matilda. Vi gick runt på stan och sen gick vi till mormor och morfar för en liten återträff.
Efter detta bar det iväg tll Brommaplan för att titta på Saras sånglärares andra elever. Resultat: gåshud och tårar. De var sjukt duktiga. Efter det åkte vi till mig, åt pannkakor och tittade på Criminal Minds och tog oss hem till Sara. Nu sitter vi här, har precis varit på hitta-bussen-promenad och är nu redo för nästa bravad. Vad ska det bli? Möjligtvis hänga tvätt. Eller kanske försöka lösa det omöjliga korsordet i DN.
Annars flyter det mesta på. He-he-he... Jag är nöjd med mig själv och det är ju alltid trevligt.
Jag är väldigt nöjd med mig själv.
Nämnde jag att jag är nöjd med mig själv?
Point made.
Johan Glans om Alla Hjärtans Dag:
"Jag tycker att det är en ganska smaklös dag. Hjärtformade ballonger och rosa nallar är inte riktigt min grej. Jag ser det mest som en ursäkt för att äta mycket choklad."
Well spoken, Johan Glans. Men jag erkänner att jag inte hade klagat om någon hade dykt upp utanför min dörr med en bunt hjärtformade ballonger och en rosa nalle. Och choklad. Nej, istället är Sara min Alla Hjärtns Dag-dejt, och det går precis lik bra! Hon är ju som en rosa nalle, en hjärtformad en. Och choklad tackar hon ju aldrig nej till.
Gonatt!
Dagen började med att Hanna satte sig upp i sängen, utstrålade panik och skrek "KATRI! Klockan är tjugo i sju!" Anledning: Vi skulle upp klockan fem för att Hanna skulle till Umeå. Alltså: Vi vaknade en och en halv timme för sent, det var då 1 timme och 40 minuter kvar tills Hannas flyg skulle gå. Så i lätt panik fög vi upp, drog på oss närmsta klädplagg och sprang till pendeltåget. Väl på Centralen vägrade kassatanten ta betalt med Hannas kort, men tillslut lirkade vi loss en biljett och Hanna kom iväg. Hon hann med flyget, otroligt nog.
Efter den incidenten åkte jag hem och somnade som en gnu på soffan. Vaknade sisådär fyra timmar senare av att pappa stirrade på mig, gick upp, duschade och åkte iväg för att träffa Mami och Matilda. Vi gick runt på stan och sen gick vi till mormor och morfar för en liten återträff.
Efter detta bar det iväg tll Brommaplan för att titta på Saras sånglärares andra elever. Resultat: gåshud och tårar. De var sjukt duktiga. Efter det åkte vi till mig, åt pannkakor och tittade på Criminal Minds och tog oss hem till Sara. Nu sitter vi här, har precis varit på hitta-bussen-promenad och är nu redo för nästa bravad. Vad ska det bli? Möjligtvis hänga tvätt. Eller kanske försöka lösa det omöjliga korsordet i DN.
Annars flyter det mesta på. He-he-he... Jag är nöjd med mig själv och det är ju alltid trevligt.
Jag är väldigt nöjd med mig själv.
Nämnde jag att jag är nöjd med mig själv?
Point made.
Johan Glans om Alla Hjärtans Dag:
"Jag tycker att det är en ganska smaklös dag. Hjärtformade ballonger och rosa nallar är inte riktigt min grej. Jag ser det mest som en ursäkt för att äta mycket choklad."
Well spoken, Johan Glans. Men jag erkänner att jag inte hade klagat om någon hade dykt upp utanför min dörr med en bunt hjärtformade ballonger och en rosa nalle. Och choklad. Nej, istället är Sara min Alla Hjärtns Dag-dejt, och det går precis lik bra! Hon är ju som en rosa nalle, en hjärtformad en. Och choklad tackar hon ju aldrig nej till.
Gonatt!
Kommentarer
Trackback
