kaatrii

Det värsta jag vet är att sakna någon/något sådär mycket så man inte kan tänka på något annat. Ibland kan man sakna saker lite grand, men jag pratar om den där saknaden som verkligen skär in i hjärtat, som gör att magen känns alldeles kall, som gör att man blir galen. Just nu skulle jag kunna rabbla upp ganska många saker som jag saknar så mycket. Sverige, alla ni som bor i Stockholm, våra engelsmän... Det går inte ihop i mitt huvud: hur blev det såhär?

Jag och Therese pratade om det här med att bo på Mallorca. För, just face the facts, sen jag kom hit i mitten av Februari har jag varit ute och festat minst 3/4 av alla dagar vilket har lett till att 1) jag har gjort av med hela min lön plus lite till (sammanlagt 250 euros) på en vecka, bara på alkohol, och 2) tillslut blir det inte roligt att vara ute, man gör det mest bara av en vana. Att vara hemma en kväll känns väldigt konstigt plötsligt, att sitta nere på Shamrock och dricka öl känns som en självklarhet.
Så, mitt och Thereses samtal alltså. Vi kom fram till att vi vill göra något av våra liv, något riktigt. Inte dricka upp det. Det vi kom fram till är att Mallorca är en jättemysig ö, men ungdomslivet går egentligen ut på att dricka. Antingen är man ute och festar, eller så har man inga vänner. Men det ska vi ändra på. Vi ska göra det en vana att hyra en film, åka och bowla eller gå på  bio, för det här fungerar inte. Att ständigt leva i ett moln av alkoångor gör vem som helst tokig efter ett tag, och varken jag eller Therese har väl ett speciellt bra utgångsläge där. Så det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Just nu är det mesta ganska fel, ingenting är positivt och allt känns bara fel.
Får hoppas att det blir bättre snart.