Stockholm
Äntligen tillbaka, har haft sjukt kul dessa dagar jag har varit här och har massa dagar kvar att ha ännu mer kul på :D Och sen har jag en vecka att ha kul i Palma med Mikaela och Dick också!
Det kan inte bli bättre :D
Det kan inte bli bättre :D
Sommaren är tillbaka
Så var Mallissommaren tillbaka - 30 grader och strålande sol. Ligga på gräet vid poolen och sola eller sitta på Plaza Major och dricka iskaffe med Therese. Ja tack! Kanske kan fixa till brännan innan Stockholmsbesöket också - visa att jag faktiskt bor på Mallorca.
Mindre än en vecka till Stockholm nu. Efter mördarresan (Palma - Barcelona, Barcelona - München, München - Stockholm) lär jag behöva sova ett tag, men sen blir det nog full fart. Men jag vägrar ha två helt uppbokade veckor, tänker inte flänga runt som en idiot och aldrig ha en lugn stund. Jag ska ta det lugnt, och samtidigt hinna träffa alla. Jag och Therese räknade igår - det är minst en person om dagen att träffa. Jäkla stress det här med att hälsa på i Stockholm. Därför måste jag komma tillbaka en längre tid lite senare i sommar ;D
Jobb ikväll, Torsdag kväll och Fredag kväll. Sen på Lördag kväll ska vi fira min födelsedag i förskott, och Therese åker till Stockholm. Söndag blir det sista kvällen med New York-familjen, och Måndag är det jobb igen. Sen på Tisdag morgon åker jag.
Tiden kommer gå snabbt.
Ses snart! :D
Mindre än en vecka till Stockholm nu. Efter mördarresan (Palma - Barcelona, Barcelona - München, München - Stockholm) lär jag behöva sova ett tag, men sen blir det nog full fart. Men jag vägrar ha två helt uppbokade veckor, tänker inte flänga runt som en idiot och aldrig ha en lugn stund. Jag ska ta det lugnt, och samtidigt hinna träffa alla. Jag och Therese räknade igår - det är minst en person om dagen att träffa. Jäkla stress det här med att hälsa på i Stockholm. Därför måste jag komma tillbaka en längre tid lite senare i sommar ;D
Jobb ikväll, Torsdag kväll och Fredag kväll. Sen på Lördag kväll ska vi fira min födelsedag i förskott, och Therese åker till Stockholm. Söndag blir det sista kvällen med New York-familjen, och Måndag är det jobb igen. Sen på Tisdag morgon åker jag.
Tiden kommer gå snabbt.
Ses snart! :D
10 dagar kvar
Ja, dagarna tills jag åker till Stockholm blir färre och färre. Nu är vi nere i 10, alltså inte alls mycket egentligen, även fast det känns som en hel evighet.
Mallislivet trallar på som vanligt. Det har varit skitväder ett tag, och det dumma är att det alltid är molnigt när jag kommer upp på morgonen, så då går jag duschar för jag tänker att jag ändå inte kommer sola, och sen när jag är klar kommer solen fram och då vill jag inte lägga mig och sola för det blir man ju i alla fall inte fräschare av... Bah! Såååå, jag kommer vara en blek skapelse när jag kommer till Stockholm. I alla fall blekare än planerat.
Jobb ikväll. Sen är jag ledig tills Onsdag, jobbar två dagar och sen kanske jag jobbar Måndagen innan jag åker också. Och på Tisdag ska jag till skolan och lämna in historian, mahaha. Som om jag har pluggat när det finns så mycket annat viktigt att göra. Jaja, får väl ta Måndag till att nöta helt enkelt.
Så äre.
Mallislivet trallar på som vanligt. Det har varit skitväder ett tag, och det dumma är att det alltid är molnigt när jag kommer upp på morgonen, så då går jag duschar för jag tänker att jag ändå inte kommer sola, och sen när jag är klar kommer solen fram och då vill jag inte lägga mig och sola för det blir man ju i alla fall inte fräschare av... Bah! Såååå, jag kommer vara en blek skapelse när jag kommer till Stockholm. I alla fall blekare än planerat.
Jobb ikväll. Sen är jag ledig tills Onsdag, jobbar två dagar och sen kanske jag jobbar Måndagen innan jag åker också. Och på Tisdag ska jag till skolan och lämna in historian, mahaha. Som om jag har pluggat när det finns så mycket annat viktigt att göra. Jaja, får väl ta Måndag till att nöta helt enkelt.
Så äre.
Sjuk
Vaknade upp för en och en halv timme sen efter ungefär fyra timmars sömn och kunde inte somna om. Anledningen: jag hade så ont i min hals att jag knappt kunde andas. Varenda andetag rev i halsen och att svälja var inte att tala om.
Klev upp, träffade mamma som sa att jag har feber och en jätteinfektion i halsen och att vi ska till sjukhuset och skaffa penicilin senare. Weho..!
Nu sitter jag här, har fortfarande obeskrivligt ont i halsen. Jag har som tur är lyckats dricka några sippar av te (med sugrör, vilket är det enda sättet att få ner det för jag kan bara svälja så små mängder att en klunk won't happen).
Igår hade jag i alla fall en jätterolig utekväll. Jobbade till 11 och sen kom jag hem till Therese och Nick som redan var lite småtipsy. De hade köpt nån skitvodka för 5 euros, och eftersom Therese för ett tag sen fick ett helt flak Red Bull hade de festat loss på några Vodka Redbull (7 burkar Red Bull och närmare en halv liter vodka var...) Jag gjorde mig iordning och det bar av ner till nån nyöppnad bar i Santa Catalina och därefter till Shamrock där alla samlades. Humöret var på topp, alla sjöng och dansade och drack.
Tyvärr var det ett tråkigare avslut på kvällen av olika anledningar. Vi satt ute och väntade på en taxi till Suvi i en timme, det spöregnade och alla ville komma hem. När vi kom hem kraschade jag i sängen, Nick kom upp med en grillad macka till mig och sen somnade jag. Och vad som har hänt efter det står ju här ovanför.
Nu ska jag försöka få i mig lite mer te, och förhoppningsvis något att äta så jag kan ta en värktablett.
Adios.
Tillbaka från Madrid
I Tisdags åkte jag med min lillasysters klass till Madrid som "ledare". Det var jag, 13 stycken 10-13åringar och två lärare från skolan. Vi skulle till den Skandinaviska skolan i Madrid på besök, bo i deras gympasal (sovsäck och liggunderlag har aldrig riktigt funkat för mig, inte heller denna gången...) och göra en del utflykter.
Första dagen var vi bara på skolan för att barnen från Mallorca skulle lära känna barnen från Madrid. Korvgrillning och gitarrspel ingick och jag var ganska glad när det var dags att gå att lägga sig.
Dagen efter åkte vi in till centrala Madrid för att först gå på konstmuséum. Jag har väl aldrig varit speciellt intresserad av konst, inte heller denna gången. Efter det gick vi på en promenad genom Madrid och hamnade tillslut på en 3D-bio där vi såg på en film om hajar. Jag, som har fiskar i allmänhet som en av mina största fobier, var väl inte jättelycklig över filmvalet men som tur är ser jag så dåligt på nära håll så varje gång en haj kom simmandes emot mig blev den så suddig att jag kunde låtsas att det var något annat.
Dagen slutades med ett ordentligt regnväder, som fortsatte nästa dag då vi skulle på tivoli. Vi tog en buss till Parque Warner Bros, en gigantisk nöjespark. Tyvärr spöregnade det och de flesta attraktionerna fick stängas, men det var roligt ändå. Efter tivolit bar det av till flygplatsen och hem till Palma igen.
Trevlig resa, jag gör gärna om det igen faktiskt!
Just nu ser jag mest fram emot den kommande Stockholmsresan. Biljetten ska bokas vilken dag som helst och jag flyger nånstans mellan den 26 och den 28 maj, alltså lite mer än 2 veckor kvar bara. Blir kvar till senast den 10 juni då Mikaela och Dick kommer hit.
Jag längtar till Stockholm massor och vill åka nu nu nu nu nu.
Jag är också jätteavundsjuk på alla som tar studenten snart, jag har i alla fall ett år kvar. Som tur är har det senaste året gått fort, hoppas att nästa gör det. Jag kommer vara i Stockholm till Saras student, ska bli jätteroligt!
Japp.
Barnkalas
Det finns två små söta barn här på Mallorca som jag tar hand om. Jag är inte officiellt anställd som deras barnflicka, men de ger mig en fast lön och jag är den enda som tar hand om deras barn.
Vi har Paula, som fyllde 1 för ungefär en vecka sen, och Otto som är 3. De är jättegulliga båda två, trots att det ibland kan bli lite stökigt när den ena vaknar mitt i natten och skriker så den andra vaknar och man står där med en ettåring på armen och en treåring som gråter och vägrar somna om.
Igår var jag med Otto på barnkalas i Andratx. Det är en halvtimmes bilfärd från Palma och vi tog taxi dit. Jag visste redan innan att det inte skulle finnas en själ där som jag känner, och det visade sig att det var precis så. Jag var omringad av så kallade Barbiemammor; mammor som tror att de är 23 och kan klä sig i kortkort och sminka sig mer än jagvetintevad. Vad har jag då gemensamt med dessa mammor? Ingenting, kan jag påstå, verkligen ingenting. Så jag satt där med Otto, som är ganska blyg och i början var som klistrad vid mitt ena ben. Efter ett tag gick han och hoppade i hoppborgen (ja, de hade hyrt en hoppborg, en såndär gigantisk sak som man blåser upp med luft) och jag stod brevid. Där stod jag sen i tre timmar, i stekande sol, och tittade på hur mammorna försökte bli av med sina barn så de kunde snacka skit med varandra. Jag var dessutom livrädd att Otto skulle studsa ur hoppborgen och landa på cementen brevid, eller råka landa på huvudet och bryta nacken.
Detta fick mig att tänka såhär: fyfan för när man får egna barn och barnkalas är vardagsmat. Små skitungar som springer runt och är höga på socker och bara vill ha mer mer mer av sockret eftersom de, så fort som sockernivån i deras kroppar sjunker, blir jättegnälliga.
Barnkalas är just nu inte högt upp på min lista över saker jag tycker om.
Hemma på min gata i stan...
Jag bor i en lägenhet med tre sovrum, en jättefin lägenhet. Den ligger uppe vid sjukhuset Son Dureta i Palma. Så nära sjukhuset att jag faktiskt kan se deras akutintag från min balkong. Hemma hos oss händer det alltid saker, och med tanke på vilka som bor här är det inte så konstigt.
Min kära mamma, vad skulle vi göra utan henne? Trots att hon gnäller på att hon inte har lust att laga mat och diska och sånt står hon ändå där varje kväll och lagar middag till oss. Vid den punkten är vi kanske lite mer bortskämda än många andra: vi behöver egentligen inte hjälpa till för allt blir serverat till oss ändå. Men det hindrar oss inte från att faktiskt tömma diskmaskinen, dammsuga eller gå och handla lite då och då. Ändå skulle detta hushåll aldrig kunna fungera så bra som det gör utan min kära mamma.
Min lillasyster Matilda, som nu har börjat bli tonåring. Ack vad ofta man hör dörrar smällas i, skrik och slagsmål pågå och liknande saker. Men vad tyst det skulle vara utan allt det. Vem skulle jag bråka med? Trots allt är jag väldigt glad att hon finns här även hon, det finns stunder som vi har riktigt roligt tillsammans. Att skratta åt något meningslöst eller sitta ute på terassen och sjunga högt för grannarna är vardagsmat för oss.
Mitt andra jag, Therese, som jag nu har delat säng med sen den 18 februari. Att dela säng med någon är inte alltis det lättaste, det är inte många jag skulle klara av det med. Men med Therese fungerar det, för grejjen är denna: jag och Therese är precis samma. Allt vi gör, det gör vi tillsammans, och skulle det vara så att vi måste spendera en kväll utan varandra måste vi ta ett tårfyllt avsked och sedan upprepa "Jag saknade dig massor igår" när vi ses nästa dag.
Min gospojke Nick, som ligger på den obekväma madrassen på golvet bredvid min och Thereses säng och som ibland (ganska ofta) kommer uppkrypandes i våran säng och frågar om vi inte kan titta på film eller bara ligga och prata. Trots att han får sina butterryck blir han alltid glad igen och kommer fram och kramas. Känner man sig lite nere är det alltid Nick man kan gå och få en ordentlig kram av, en såndär "Jagtyckeromdigduärminmys"-kram.
Våra tre katter, Sunny, Shanti och Klas Diego. Sunny, våran lilla diva, som alltid ska hävda sig och visa vem som bestämmer. Är det inte hennes sätt så är det inget sätt, helt enkelt. Shanti, våran prinsessa, som aldrig kan lära sig att man inte kan äta hela tiden, och som, efter att ha tryckt i sig allas middag, ligger på sängen och "digestar" i timmar och väntar på att nån ska komma och klappa henne. Klas Diego (mamma envisades med att lägga till Diego för "vi är ju trots allt i Spanien"), våran Alfahanne som vill vara sedd och hörd hela tiden. För stunden är hans favorit att ligga under sängar och hoppa fram och bita en i fötterna när man kommer riktigt nära. Trots att detta inte alltid är så trevligt är det bättre än hans förra favorit - sätta på allas ben eller bara gnugga sig mot nåns täcke/kudde/lakan/kläder.
Det är en bra familj jag har, den bästa jag kan tänka mig.
